Det hela började i november 2008 med ett arbete jag skulle göra i gymnasiet, där vi skulle låtsas att åka utomlands och studera för ett år. Dom i klassen valde London, Paris eller New York, men jag drogs mer till Moskva. Detta mycket på grund av mina år i Ryssland som barn med föräldrarna som missionärer. Eftersom jag var osäker på vad jag ville bli blev detta än mer spännande och kändes ganska kul.

När sommaren kom började jag söka visum och förbereda mig för att på allvar åka. Problemet var med boende, att bo i hemska ryska studentboenden var inget alternativ. Jag försökte hitta någon församlingsfamilj i Moskva som jag kunde bo hos, utan bad Gud och hoppades. Tiden gick och jag hade fortfarande inget hittat när Europakonferensen kom, men avresedatumet var ändå satt till 26 augusti. Ungdomspastorn för Livets Ord i Moskva, som var i Sverige under konferensen, såg till att jag fick träffa Katja, en lärare vid just det universitet jag ansökt till. Hon kunde svara på mina frågor, hjälpte mig att hitta rätt kurs och övertygade mig att studentboendet inte alls var så hemskt. Hon hade själv (över)levt där i fyra år, där fanns vakter, alkoholförbud och även cellgrupper. Det övertygade mig, jag kom dit, och hon är nu min rysklärare. Nu i efterhand vet jag inte vad jag hade gjort utan henne och tackar Gud för hans vägledning.

En sak som är lite smått häftig är hur jag lärt känna folk. Av Katja fick jag numret till en tjej som är med i cellgruppen på universitetet. När jag träffade henne fick jag numret till en annan student som är ledare för en allkristen grupp på universitetet som brukar samlas och läsa och diskutera kapitel ur bibeln eller annan kristen litteratur. Tänk dig ortodoxa, katoliker och protestanter filosofera över Jesu gångfärd på vattnet. Låter kanske inte så spännande, men tro mig, man vet aldrig vad man kommer få höra i nästa stund. Dit till den allkristna gruppen bjöd jag min mysiga katolska rumskompis från Italien. Sen har jag fått följa med henne på encounter med katolska kyrkan som var något helt annat än vad jag varit med om tidigare.

Visst, ofta känner jag mig vilsen och borttappad i mångmiljonstaden Moskva, men ändå ser jag hur Gud fixar saker för mig som jag inte hade kunnat ordna själv. Ja, jag har sett både råttor och spindlar på min våning, men det är bara en del av livet, (inget farligt – hehe). Moskva ligger Två timmar härifrån med flyg, men är så annorlunda! Systemet är fortfarande stämplar och underskrifter, sura tanter som inte pratar ett ord engelska i kassorna, men det finns också så vackra parker och läckra limousiner och underbara ryska vänner. Så var inte rädd att göra något annorlunda, Gud är med dig överallt. Var du än är i världen!

Hanna Moberg