Har du tänkt på hur många gånger vi kommer till Jesus för att be om en tjänst? Ungefär som när vi ber våra föräldrar och våra vänner om hjälp, det kan vara allt från ”snälla, jag behöver lite pengar” till ” hjälp mig plugga till det här provet, annars är det kört!” Och precis som våra föräldrar och kompisar ofta ställer upp när vi behöver det, upplever vi också bönesvar när vi ber Jesus om hjälp i olika situationer. Men hur skulle det vara om den enda relationen vi hade till våra vänner, var när vi frågade om deras hjälp? Troligen skulle inte vänskapen bli så särskilt djup. Det är helt fantastiskt med trofasta vänner som ställer upp för en, men äkta vänskap är inte bara baserad på att vi utför tjänster åt varandra, utan framför allt på vår gemenskap med varandra.

Samhället vi lever i är så fokuserat på prestationer, mycket mer än på djup gemenskap. Därför är det lätt att våra relationer, också relationen med Gud, präglas av detta tänkande. Tänk på dina egna relationer, till din familj och till dina vänner. Vilka relationer är starkast? Det är de som baseras på trygg, tillitsfull gemenskap. Där man älskar och litar på varandra så mycket att man vågar öppna sitt innersta, och när man öppnar sitt hjärta kommer man ännu närmare varandra.

Paulus fick möta Jesus när han var på väg att förfölja de kristna. Han omgavs plötsligt av ett kraftfullt ljussken himlen, föll av sin häst till marken och hörde Jesu röst från himlen. Tala om stark Gudsupplevelse! Paulus ställer två frågor till Jesus (Ap. 22:8-10), den andra frågan är ”vad skall jag göra, Herre”? Men den frågan han ställer först, är den viktigaste: ”Vem är du, Herre?”

Det kan lätt bli att vi hör talas om Jesus så mycket att vi tror att vi känner honom. Och så släntrar vi in i relationen till honom genom att slänga upp en bönelista lite nu och då, som vi vill att han svarar på, och det genast, och helst på det sätt vi själva har tänkt ut. Men Jesus vill att vi släpper allt detta för en stund för att bara umgås med honom, för hans egen skull, för att vi älskar honom och för att vi är så tacksamma för den han är. Då kommer vi snart att uppleva just vem han är – att han ÄR vår läkare, han ÄR en vattenkälla mitt i vår öken, han ÄR en väldig klippa dit vi kan fly och gömma oss, han ÄR vår frid mitt i stormen, han ÄR vår glädje i livets alla situationer.


Job säger i kap 42 vers 5 ”Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med egna ögon”.